En färd längs Snowy Mountains

Utsikt mot Snowy Mountaiins och Mount Kosciuszko

Det var vår i Australien. Varmt som en skandinavisk försommar.

Härom dagen for vi från Sydney till Canberra. Hela landskapen var grönt. En skir vårlig grönska. Inte bara den bleka grönska som man annars förknippar med Eukalyptus, det mest typiska trädet i Australien.

Vi njöt av blomning. Stora bestånd av Wattle, en lokalt mycket vanligt förekommande variant av Akacia, som blommar med en vit lyster. Ibland med ett svagt inslag av en gul-grön nyans. Den är vacker och så vanligt förekommande att den har blivit till Australiens nationalblomma.

Vidare längs mindre vägar runt Australiens högsta berg, Snowy Mountains. Vi passerade en hel serie små städer med aboriginska namn: Yass, Gundagai, Tumut, Tumbarumba, Corryong, Tallangatta, Tangambalanga och Yackandandah.

Småstäder som är rena underverken av idyll, prydlighet och ordning. Inget papper, inget klotter. Allt är rent och snyggt. 

Längs vägen såg vi hur den senaste veckohelgens regn hade fyllt vattenhål och bäckar med vatten. De senaste åren har varit torra. Men den här gången hade det regnat på allvar.

Strax efter Tumbarumba kom vi upp på en hög ås med utsikt över ett vackert, grönt, parkliknande landskap. I fjärran Mount Kosciuszkos snöklädda topp. Den australiska kontinentens högsta berg. Berget ”upptäcktes” på 1840-talet av en polsk adelsman, Greve Paul Edmund Strzelecki, som valde att döpa det efter sin landsman, den polske frihetshjälten Tadeusz Kosciuszko.

Efter ytterligare några kilometer, när vi skulle passera en liten flod i den lilla byn Tooma, så blev det tvärstopp. Här hade det regnat häftigt och intensivt. Och när regnvattnet sedan späddes på av vattenmassorna från en brusten damm, så blev det för mycket för uppfarterna till den bro som leder över vattendraget. Vägbanan gav vika men bron stod kvar.

Det betydde att vi kunde inte köra fram till vår väntande lunch i Corryong på andra sidan gränsen till delstaten Victoria. Bara drygt tjugo kilometer bort.

Vi blev för stående några minuter och såg på förödelsen. Vägarbetare var redan i full färd med att reparera skadan. En äldre man berättade vad han hade upplevt -Det var som en tsunami!

Alla var tjänstvilliga och ville ge oss råd om hur vi skulle komma vidare. Det var bara att fara tillbaka trettio kilometer till Tumbarumba och därifrån längs en mycket slingrande väg över Murray River till Corryong. Totalt handlade det om nästan sjuttio extra kilometer. Den rakaste vägen var inte att tänka på för ytterligare broar hade spolats bort.

Men det var en vacker, solig och lagom varm dag. Och landskapet ett av de skönaste i hela Australien.

Två timmar försenade satte vi oss till bords i Corryong. Och klockan sex var vi framme i dagens etappmål, Beechworth.

Innan middagen tröstade vi oss med ett glas champagne.

2 comments On En färd längs Snowy Mountains

Leave a Reply to Anders Cancel Reply

Your email address will not be published.

Site Footer