Australisk regnskog

The Three Sisters

Det tar mindre än två timmar att resa från Sydney till staden Kuranda i Blue Mountains. Drygt tusen meter över havet. En snabb och enkel resa. Till större delen motorväg.

För straffångarna i den tidiga Sydney-kolonin var bergen ett oöverstiglig hinder. Ryktet bland dem lär ha sagt att på andra sidan bergen låg Kina.

Men hur kunde man fly till Kina? Hur klättrade man över dessa berg? Varje försök att finna en passage slutade med att man hamnade framför en lodrät flera hundra meter hög bergvägg. Helt omöjlig att passera.

Det dröjde ända till år 1813 innan man hittade en väg. Och vid det tillfället var det tre upptäckare, Blaxland, Lawson och Wentworth som med hjälp av stigfinnare bland regionens urinnevånare, aboriginer som vi numera säger, fann ut att genom att följa bergens höjdsträckningar, inte dalgångar, så kunde man enkelt resa över dem.

För oss som reser längs den landsväg som idag följer dessa upptäckares färdväg, verkar närmast obegripligt att ingen under så pass många år kunde finna en väg.

Upptäckten var betydelsefull, för väster om bergen fanns stora arealer av mark som kunde utnyttjas för uppfödning får. Produktion av ull är fortfarande en av Australiens viktigaste näringar.

Bergens mycket speciella geografi, med djupt liggande grytor av raviner och dalgångar omgivna av flera hundra meter höga bergväggar, har gett upphov till stora lokala variationer i väderlek och växtlighet. Som helhet är sydöstra Australien ett ganska regnfattigt område, men längs sluttningarna av Blue Mountains faller enorma mängder nederbörd. Såpass mycket att i dalgångarna växer något som närmast kan beskrivas som regnskog. Tempererad regnskog, eftersom medeltemperaturen ligger betydligt lägre än den man finner i tropikerna.

Denna morgon reser vi längs med vad som brukar kallas Världens Brantaste Järnväg, men som egentligen är en utanpå berget liggande gruvarbetarhiss, ner i denna regnskog. Runt sekelskiftet 18-1900 bröt man stenkol här nere.
Vi går en mycket kort vandring, bara ca 500 meter, längs med en stig anlagd på styltor någon meter ovanför marken. Det är mycket behagligt. Ungefär som när man går runt inne på ett museum.

Vi möts av en tätt vuxen djungel som närmast har något urtidsmässigt över sig. Här växer enstaka varianter av Eukalyptus, som Mountain Ash (Eucalyptus Regnans), ett av världens högsta träd. Här växer vidare ormbunkar stora som palmer, sydliga varianter av bok (Nothofagus) och Southern Sassafras (Atherosperma moschatum).
Här lever flera varianter av papegojor, bl.a. kakaduor. Vid en del lyckliga tillfällen kan man också se lyrfåglar. En marklevande fågel, stor som en mindre hönsfågel. Inför parningarna under våren, utvecklar hannarna en praktfull fjäderdräkt. Lyrfågeln är vidare en av fågelvärldens skickligaste imitatörer som klarar av att imitera mekaniska ljud likaväl som andra fåglar. Denna dag ser vi dock ingen lyrfågel.

Tillbaka upp till toppen av berget reser vi med linbana. Utsikten över dalgången är magnifik. Vi ser de klippor som kallas The Three Sisters. Bort mot horisonten förlorar sig landskapet i det svagt blåa dis som har gett bergen, Blue Mountains, deras namn. Ett dis som egentligen är förångad eukalyptusolja, utsöndrad från områdets tusentals eukalyptusträd.

Leave a Comment