Runt omkring oss ser vi förkolnade rester av träd, buskar och annan växtlighet. Ibland husgrunder och andra rester av nedbrunnen bebyggelse. En extrem förödelse!
Året var 2009 och bilden togs under en färd med buss längs The Hume Highway, den stora motorvägen mellan Sydney och Melbourne. Förödelsen vi ser är de kvarvarande spåren av den australiska historiens dödligaste skogsbrand, den 7 Februari 2009. Den dag man idag kallar The Black Saturday. Totalt dog 173 människor.
Det drabbade området ligger i delstaten Victoria, några mil norr om Melbourne. Runt städer som Marysville och Kinglake. Ett område med omväxlande småstäder och jordbruksbygd. Men också med viktiga naturområden och nationalparker.
Vi passerade knappt tre veckor efter katastrofen. En grupp skandinaviska turister på rundresa i Australien. Trots förödelsen var alla vägar öppna. Vi kunde genomföra vårt program enligt uppgjort schema.
Jag själv, som reseledare, hade sist passerat här tre veckor innan katastrofen. Den gången var värmen extrem. I Melbourne plus fyrtiofyra grader. Ett väder som för oss skandinaver inte var helt komfortabelt.
Ett lågtryckssystem hade etablerat sig över den nordvästra delen av den australiska kontinenten. De monsunliknande fuktiga vindar som systemet förde med sig, tvingade den extremt torra och heta ökenluft som fanns över landets centrala delar, ner mot en sydligare position. Samtidigt fanns ett starkt högtryck över de östligaste delarna av Södra Australien och ut över den Tasmanska Sjön. Vädret över sydöstra Australien blev extremt varmt och därmed idealiskt för stora bränder.
Eld är nu en lika vanlig, naturlig och nödvändig del av det australiska ekologiska systemet som sol och regn. Australisk natur är helt beroende av eld för överlevnad och förnyelse. Elden är den del av naturen.
Australiens mest typiska och vanliga träd, Eukalyptusen, ”fäller” sin bark som hänger ner längs stammarna och därefter ackumuleras under träden. Barken bildar därmed en idealisk härd för bränder. Samtidigt avsöndrar Eukalyptusens blad en olja som vid varmt väder förgasas och gör att en eld snabbt kan sprida sig genom att ”löpa” genom trädens kronor.
Flera arter av Eukalyptus, bl.a. den största av dem, Eucalyptus Regnans, Mountain Ash, ett av jordens största träd, har frön som kräver de extremt höga temperaturer som uppstår vid bränder för att fröna skall kunna öppna sig och slå rot. Elden är helt nödvändig för artens fortlevnad.
När människan för första gången kom till Australien för ca femtio tusen år sedan, lärde hon sig, troligtvis bara genom att iaktta naturen, att manipulera den och därmed också förekomsten av mat, d.v.s. ätliga frukter och nötter, genom att använda sig av eld. Vissa antropologer har t.o.m. gått så långt att dom vill kalla detta för en speciell typ av jordbruk, Fire Stick Farming.
När europeer för första gången mot slutet av 1700-talet på allvar började att överväga att kolonisera Australien så lade dom märke till att överallt så brann det. Bränder som var anlagda och kontrollerade av människor. Och när dom några decennier senare började att utforska kontinenten, så kunde dom se att landet till följd av detta, hade fått ett parkliknande utseende. Öppna gräsbevuxna områden inramande lundar av framför allt Eukalyptus och Akacier.
Att uppleva Australien är att uppleva eld. Eld kan vara dödlig. Men i Australien har elden format landskapet. Och skapat förutsättningar för liv.
