Alla Dessa Resor

En äventyrlig australisk vår

Utsikt mot Snowy Mountaiins och Mount Kosciuszko

Det är vår i Australien. Och det är nästan varmt som en skandinavisk försommar.

Det är lite smått omvälvande att uppleva den relativt snabba förändringen från det ruggiga oktobervädret i Sverige till våren i Sydney.

I tisdags for vi från Sydney till Canberra. Hela landskapen var grönt. En skir vårlig grönska. Inte bara den bleka grönska som man annars förknippar med Eukalyptus, det mest typiska trädet i Australien.

Vi njöt av blomning. Stora bestånd av Wattle, en lokalt mycket vanligt förekommande variant av Akacia, som blommar med en vit lyster. Ibland med ett svagt inslag av en gul-grön nyans. Den är vacker och så vanligt förekommande att den har blivit till Australiens nationalblomma.

Under Onsdagen for vi sedan längs mindre vägar runt Australiens högsta berg, Snowy Mountains. Vi passerade en hel serie små städer med för oss nordbor exotiskt klingande aboriginska namn: Yass, Gundagai, Tumut, Tumbarumba, Corryong, Tallangatta, Tangambalanga och Yackandandah.

Småstäder som är rena underverken av prydlighet och ordning. Inga papper, inget klotter. Allt är rent och snyggt.

Tadeusz Kosciuszko. Polsk frihetshjälte och deltagare i det amerikanska frihetskriget. Australiens högsta berg är uppkallat efter honom. Staty stående på Lafayette Square i Washington DC.

Längs vägen ser vi hur den senaste veckohelgens regn har fyllt vattenhål och bäckar med vatten. De senaste åren har här varit torrt. Vid min senaste resa i Februari var här knastertorrt och det fanns inte ett endaste grönt grässtrå.

Strax efter Tumbarumba kommer vi upp på en hög ås. Vi har utsikt över ett underbart vackert, grönt, parkliknande landskap. I fjärran ser vi Mount Kosciuszkos snöklädda topp. Den australiska kontinentens högsta berg. Berget ”upptäcktes” på 1840-talet av en polsk adelsman, Greve Paul Edmund Strzelecki, som valde att döpa det efter den polske frihetshjälten Tadeusz Kosciuszko.

Efter ytterligare några kilometer, när vi skall passera en liten flod i den lilla byn Tooma, så blir det tvärstopp. Regnet kom här i lördags med en intensiv häftighet. Och när det vattnet sedan späddes på av vattenmassorna från en brusten damm, så blev det för mycket för uppfarterna till den bro som leder över det lilla vattendraget. Vägbanan gav vika. Men bron står kvar.

Vi kan ändå inte köra fram till vår väntande lunch i Corryong på andra sidan gränsen till delstaten Victoria. Bara drygt tjugo kilometer bort.

Vi blir för några minuter stående och tittar på förödelsen. Vägarbetare är redan i full färd med att försöka reparera skadan. En äldre man som bor alldeles invid kommer fram och berättar vad han upplevde: -Det var som en tsunami!

Alla är tjänstvilliga och vill ge oss råd om hur vi skall komma vidare. Det är bara att fara tillbaka trettio kilometer till Tumbarumba och därifrån längs en mycket slingrande väg över Murray River till Corryong. Totalt handlar det om nästan sjuttio extra kilometer. Den rakaste vägen var inte att tänka på för ytterligare broar hade spolats bort.

Men det är en underbart vacker, solig och lagom varm dag. Och landskapet är kanske det vackraste i hela Australien.

Två timmar försenade sätter vi oss till bords i Corryong. Och klockan sex är vi framme vid dagens etappmål i Beechworth.

Innan middagen dricker vi ett glas champagne för att trösta oss efter dagens ofrivilliga äventyr.

Exit mobile version