Ludwig van Beethoven hade det inte lätt! Tjugoåtta år gammal började han få problem med sin hörsel. Inom ett antal år var han döv.
Att vara döv gjorde hans liv som musiker extremt svårt. Det är dock tveksamt om hans färdigheter som kompositör blev lidande i lika hög grad. Under denna tid komponerade han nämligen flera av sina mest berömda verk.
Det berättas hur han rörde sig på långa vandringar runt Wien, beväpnad med notpapper och en grov timmerpenna. När inspirationen kom så noterade han. Anteckningarna blev till symfonier, stråkkvartetter, pianosonater och operor. Allt det vi lyssnar till idag.
I början av 1820-talet tilltog besvären. Det gick så långt att han trodde att han skulle dö.
En läkare ordinerade, eller kanske till och med gav honom order att han var tvungen att ändra sin livsföring, sina mat- och dryckesvanor, samt att söka konvalescens och vila i en mer lantlig och lugn miljö. Sedan flera år tillbaka hade Beethoven förlagt sina sommarferier till staden Baden bei Wien. Så fick det också bli denna gång.
Ordinationen betydde att han måste sluta dricka vin och att han måste äta sundare, mindre tung mat. Han lär ha konsumerat kopiösa mängder vin och dessutom älskade han traditionella rätter som Leberknödelsuppe. Däremot uppmanades han samtidigt att dricka mer mjölk!
Konvalesensen gjorde susen. Den gav honom tid att ägna sig åt komposition. Bl.a. åt hans femtonde stråkkvartett. Den tredje satsen är ett försök att musikaliskt skildra sjukdomens plågsamma förlopp interfolierat med perioder av glädje över att bli frisk. Beethovens egen beskrivning löd ”Heiliger Dankgesang eines Genesenen an die Gottheit, in der lydischen Tonart” (Helig tacksägelsesång till Gud från en konvalecent, skriven I Lydisk tonart). Resultatet är mäktigt! Ibland har det kallas historiens vackraste musikstycke!
Det är också ett av musikhistoriens mest långsamma verk. Intrycket av långsamhet förstärks genom att det skall spelas helt utan vibrato.
Krämporna kom dock tillbaka. I Mars 1827 dör han. Tiotusen människor slöt upp för att hedra honom när han gravsattes på kyrkogården i stadsdelen Währing. År 1888 flyttades hans stoft till Wiens Zentralfriedhof där han nu är begravd intill Franz Schubert.
En undersökning av en lock från hans hår har senare avslöjat att han troligtvis dog av skrumplever. Orsakad av en alltför stor konsumtion av vin. Gissningsvis kan också denna ha skyndat på hans dövhet.
Hans sommarhus I Baden bei Wien är öppet för besökare. Information om öppettider etc får man genom att klicka på följande länk: https://www.beethovenhaus-baden.at/
Videon nedan är den tredje satsen av stråkkvartett nummer 15. Spelad av Den Danske Strygekvartet. Mästerligt! Mycket sparsamt vibrato i de långsamma partierna!