En tillvaro i eld. Om väder och bränder i Australien.

P1010597

Det är kanske inte så lätt att se vad bilden föreställer. Men det man ser är en väg och en stor mängd förkolnade trädstammar. Bilden är tagen från en position omedelbart bakom chauffören ombord på en buss i snabb färd längs med The Hume Highway mellan Sydney och Melbourne. Förödelsen är de kvarvarande spåren  av  den australiska historiens dödligaste skogsbrand, branden runt Marysville och Kinglake, strax norr om Melbourne den 7 Februari 2009. Den dag man idag kallar The Black Saturday. Totalt dog 173 människor. 

Bilden är tagen knappt tre veckor efter katastrofen. Jag var på väg från Sydney till Melbourne med en grupp skandinaviska turister. Trots katastrofen var alla vägar öppna. Vi kunde genomföra vårt program  enligt uppgjort schema.

Samma var det när jag senast innan katastrofen hade farit längs denna väg i slutet av Januari 2009. Dock var värmen extrem. I Melbourne möttes vi den gången av en temperatur på plus fyrtiofyra grader. Med andra ord rörde det sig om ett väder som för oss skandinaver inte var helt komfortabelt. 

Det som hade skett var att ett lågtryckssystem hade etablerat sig över den nordvästra delen av den australiska kontinenten. De monsunliknande fuktiga vindar som kom in över kontinenten, tvingade den extremt torra och heta ökenluft som fanns över landets centrala delar, ner mot en sydligare position. Samtidigt fanns ett starkt högtryck över de östligaste delarna av Södra Australien och ut över den Tasmanska Sjön. Vädret blev därmed idealiskt för skogsbränder.

Eld är en lika vanlig, naturlig och nödvändig del av det australiska ekologiska systemet som sol och regn.  Australisk växtlighet är helt beroende av eld för överlevnad och förnyelse. I Australien är elden naturlig. Inte människan.

Australiens mest typiska och vanliga träd, Eukalyptusen, ”fäller” sin bark som hänger ner längs stammarna och därefter ackumuleras under träden, utan att förmultnas. Den hängande likaväl som den ackumulerade barken bildar därmed en idealisk härd för framtida bränder. Samtidigt avsöndrar Eukalyptusens blad en lättantändlig olja som vid varmt väder förgasas och gör att en eld snabbt kan sprida sig genom att ”löpa” genom trädens kronor.

Flera arter av Eukalyptus, bl.a. den största av dem, Eucalyptus Regnans/Mountain Ash, som är ett av jordens största träd, har frön som kräver de extremt höga temperaturer som uppstår vid bränder för att fröna skall kunna öppna sig och slå rot.

När människan för första gången kom till Australien för ca femtio tusen år sedan, såg hon att där fanns inga plantor att domestisera eller djur att tämja. Däremot lärde hon sig, troligtvis bara genom att iaktta naturen runtomkring sig, att manipulera naturen och förekomsten av ätliga frukter och nötter genom att använda sig av eld. Vissa antropologer har t.o.m. gått så långt att dom vill kalla detta för en speciell typ av jordbruk.

När europeer för första gången mot slutet av 1700-talet på allvar började att överväga en kolonisation av Australien så noterade dom att överallt så brann det. Bränder som var kontrollerade av människor. Och när européer några decennier senare började att utforska kontinenten, så kunde dom konstatera att landet till följd av detta, hade fått ett parkliknande utseende. Öppna gräsbevuxna områden inramande lundar av Eukalyptus och Akacier.

Om några dagar är det dags för mig att påbörja den första resan till Australien år 2013. I media rapporteras om temperaturer runt fyrtiofem grader i  bl.a. Sydney. Och bränder med dödlig utgång har också rapporterats. Många saknas. Främst på Tasmanien men också i Victoria och New South Wales. 

Att uppleva eld är att uppleva Australien. Eld kan vara dödlig. Men i Australien så har elden också format landskapet.

 

Leave a Comment