Fönstersfari: Rådjur.

 

P1080334

Det var en rejält kall morgon för några veckor sedan. Ganska mycket snö och en lågt stående vintersol.

På den rödfärgade gamla timrade bodväggen på andra sidan en grusgång och en blomsterlist täckta av snö ser jag plötsligt den skarpt tecknade skuggan av ett djur. Bara ca tre meter från mitt sovrumsfönster. Ett ungt rådjur, ett kid.  Hungrigt kalasande på stjälkar av höstens vissnade blommor.

Rådjuret är vårt minsta hjortdjur. Och ett av de vackraste. Utseendet gör att man som en sentimentalt lagd människa automatiskt fylls av beskyddarinstinkter. Rådjuret påminner i hög grad  om flera av Afrikas mindre antiloper, som Impalas och Klipspringers.

Denna kalla och vackra vintermorgon var  troligtvis lite av en plåga för ett halvt år gammalt rådjur. Ungar föds vanligtvis i Maj och Juni. Det sägs att kalla och snörika vintrar kan föra med sig att så pass många som trettio procent av hela vår rådjurspopulation dukar under. Troligtvis är det svårigheter att finna  mat som har fört med sig att just denna individ har valt att livnära sig på mina vissnade blomstjälkar.

I Sverige har vi annars en stor population av rådjur. Dom första lär ha kommit hit redan strax efter den sista istiden för knappt tio tusen år sedan. Dom for illa och utrotades nästan under den kalla period vi hade i Skandinavien på sexton och sjuttonhundratalen. Idag klagar trädgårdsägare på att rådjuren är för talrika och att dom tränger sig på och äter av träd och grönsaker. 

Jag blir enbart glad när jag ser dom hos mig. Dom är bara välkomna.

Leave a Comment