Viva Dubcek and his Boys

Idag kom jag helt plötsligt bli påmind om en av de märkligaste resor jag någonsin har gjort, den till Prag i Augusti år 1968.

Anledningen till detta var tillkännagivandet att den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo hade tilldelats Nobels Fredspris.

Långsökt! tycker kanske någon. Men det tycker sannerligen inte jag.

För ett år sedan dömdes Liu till 11 års fängelse. En hård dom för en självklar och moralisk handling. Liu var en av författarna till frihetsuppropet Charta 08. En av förebilderna till detta var det tjeckiska uppropet Charta 77.

En av författarna till Charta 77 var den f.d. tjeckiske presidenten Vaclav Havel. I Januari i år var han, tillsammans med bl.a. Dalai Lama och Desmond Tutu en av författarna och undertecknarna till ett upprop om att Liu skulle tilldelas Nobels Fredspris.

Havel satt själv fängslad för Charta 77 under åren 1978 – 1981.

Min resa år 1968 började med att jag i månaden Juli, tillsammans med några vänner, reste med bil till Amsterdam. Där skildes våra vägar och jag liftade i en vid båge söderut via Florens och Rom till Wien, där jag träffade samman med några andra vänner. En helg i början av Augusti bestämde vi oss för att åka till Tjeckoslovakien och Prag.

I Augusti år 1968 var den politiska epoken Pragvåren i full sving. Den hade inletts tidigare under året när Alexander Dubcek tog över presidentskapet efter Antonín Novotný. Dubceks presidentperiod var en period av reformer och relativ yttrandefrihet. Och optimism.

Prag fullkomligt kokade när vi kom dit. Folk pratade och diskuterade på gator och torg, i köer, i affärer, på restauranger och pubar, överallt. Och som om inte detta var nog, så förekom det på innerstadens bakgator och bakgårdar ett slags improviserade lokaliteter för teater och musik. Och naturligtvis ännu mer diskussioner.

Den musik som vi kunde höra, var i mycket hög grad till tjeckiska översatta sånger av bl.a. Beatles och Bob Dylan.

Prag gjorde denna sommar en djupdykning ner i något som närmast kan kallas europeisk och undergound- eller avantgardekultur. Denna djupdykning resulterade i skapandet av ett kärlekslikt förhållande till denna kultur, som man fortfarande kan se tydliga spår utav.

Det hade egentligen börjat år 1965, under den i Maj månad årligen återkommande kulturfestivalen Pragvåren, då den amerikanske avantgardistiske beatnik-poeten Allen Ginsberg kom på en poesiuppläsningsturné till Prag. Hans minst sagt inividualistiska livsstil tilltalade studenterna vid Karlsuniversitetet och det slutade med att Ginsberg valdes till festivalens Majkung.

Myndigheterna var emellertid inte lika begeistrade och efter bara några dagar blev Ginsberg utvisad. Anklagad för omoraliskt uppträdande samt fylleri och bruk av droger.

Ginsbergs besök blev dock en inspiration för musiker, författare och konstnärer att söka sig vidare i ett avantgardistiskt experimenterande.

Den politiska perioden Pragvåren kom senare under Augusti 1968 till ett brutalt och blodigt slut i och med att Warszawapaktens trupper invaderade Tjeckoslovakien.

Vid det tillfället befann jag mig tryggt hemma i Sverige och kunde på radio och TV följa invasionens tragiska  förlopp.

Det estetiska experimenterandet fortsatte trots repression. En av de mest uppmärksammade musikgrupperna blev nu rockgruppen Plastic People of the Universe. Namnet låter obegripligt. Det hämtades från en ironiskt skriven sång av Frank Zappa. Klangmässigt stod gruppen mycket nära musiker som Zappa och amerikanska grupper som The Fugs och Velvet Underground.

Deras musik, som inte direkt kan sägas vara alltför glättig och lättlyssnad, lånade åtskilligt från europeisk konstmusik, jazz och modern rock.

Texterna kunde både vara satiriska och humoristiska. Men för att till fullo begripa dem måste man föstås kunna tjeckiska. En del av dem sjöngs på engelska av kanadensaren Paul Wilson. Han utvisades vid mitten av 1970-talet och blev därefter en av de främsta översättarna till engelska av Vaclav Havels verk.

Vid mitten av 1970-talet hade Plastic People hamnat i rejäl onåd hos de tjeckoslovakiska myndigheterna och efter en rättegång år 1976 kom flera av medlemmarna att dömas till fängelse. Det handlade om en kamp mellan tjeckiska hippies och en repressiv stat.

Rättegången bevittnades av den avantgardistiske dramatikern Vaclav Havel, som tog initiativet till det manifest som kom att få namnet Charta 77.Resultatet av Havels engagemang blev det fängelsestraff som slutade år 1981.

Havels engagemang gav honom som person ett stort moraliskt överskott och gjorde att han blev Tjeckoslovakiens president 1989 – 1992 och president i den nya republiken Tjeckien 1993 – 2003.

http://www.youtube.com/watch?v=Ucn5_CkPKnM&fs=1&hl=en_US

Trots att han fick ett ämbetsrum i det gamla kungaslottet Pragborgen, så förblev han sin avantgardistiska bakgrund trogen. Frank Zappa blev för en tid presidentens rådgivare i kulturella frågor och artister som Lou Reed och The Rolling Stones välkomnades i speciella mottagningar.

Under denna dag har Kina reagerat på Liu Xiaobos Nobelpris med en kraftfullt och aggressivt formulerad retorik. Många räds vad som kan följa om landet åter hamnar i något slag av isolation. Eller var som kan hända om landet till fullo skulle utöva sin ekonomiska makt.

Många menar dock att det finns en god chans att kinesiska myndigheter i dessa dagar av internet och sociala media, kommer att inse att slaget är förlorat och att deras kamp mot en gryende frihet inte är något annat än en kamp mot väderkvarnar.

Om så händer, finns det en chans att Liu i en framtid, i likhet med Havel, blir sitt lands president? Och om så sker, vilken musik kommer han då att lyssna till? Avantgardistisk rock? Mycket tveksamt. Men det vore intressant att en gång få höra.

Det sista alternativet förefaller mig dock vara ytterst avlägset.

Av nedanstående bilder är ett par från Prag i Augusti 1968. En av dem föreställer en vägg med slagordet Viva Dubcek och den andra publik på en improviserad musikföreställning på en bakgård.

Bilden föreställande Allen Ginsberg samtalande med författaren William S Burroughs togs i The Roundhouse, London år 1967.

Graffitin är från den s.k. John Lennonväggen.

Vaktombytet visar vakter iförda den nya uniform som infördes under Havels presidentämbete. Designern är samma person som designade kostymerna till inspelningen av Milos Formans version av Amadeus.

Dessutom förekommer en bild av musiker på Karlsbron med Pragborgen, där Havel hade sitt kontor, i bakgrunden.

Utsikten över Prag är den som Havel hade om han någon gång tittade ut genom ett fönster på Pragborgen.

Länken nedan går till det manifest, publicerat i The Guardian och undertecknat av bl.a. Vaclav Havel, Dalai Lama och Desmond Tutu, där Liu förs fram som kandidat för Nobels Fredspris.

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2010/jan/21/china-liu-xiaobo-nobel

One comment

  1. Dina betraktelser är värda en större läsekrets! Den här är lysande. Inte bara för att jag var med i bilen till Amsterdam utan framför allt för din förmåga att greppa ett vidare perspektiv. Och så dessa fina bildspel…

Leave a Reply