Den Lilla Istiden var en lång och brutalt kall period som började runt år 1300 och varade till runt år 1850. En tid av svält och död.
Temperaturen låg bara ett par grader under våra dagars temperatur. Men det var tillräckligt för att glaciärer skulle breda ut sig. Perioder av skyfall avlöstes av perioder av ökenhet torka. Skördar slog fel. Hungersnöd rådde. Människor svalt ihjäl eller dog av sjukdomar och umbäranden.
Under denna period kom Albertus Pictor till Sverige. Han föddes runt 1440 i korsvirkesstaden Immenhausen, strax norr om Kassel i Tyskland. I början av 1460-talet blev han upptagen som borgare i Arboga. Några år senare var han i Stockholm, där han gifte sig med änkan efter en avliden målare. Han övertog hans verkstad. För honom, liksom för andra konstnärer, blev periodens stränga vintrar ett nytt motiv.
Albertus Pictor var en mångsidig konstnär. Han broderade mässhakar åt prästerskapet. I den rollen kallades han Albert Pärlstickare. Mest var han dock känd under namnet Albertus Pictor, Albert Målare, som under 1400-talets sista årtionden målade bibliska motiv på väggar och valv i ett stort antal kyrkor runt Mälardalen. Men även Nederluleå Kyrka i Norrbotten,. Totalt 37 kyrkor. Han var också organist, kyrkomusiker.
Hans målningar är de främsta konstverk vi har från vår svenska medeltid. Dansen kring Guldkalven och Jonah som slukas av valfisken, båda i Härkeberga Kyrka, är kända. Den schackspelande Döden i Täby kyrka är ännu mer känd. Motivet användes av Ingmar Bergman i filmen Det sjunde inseglet från 1957. En av filmens karaktärer är konstnären Albertus Pictor.
Många av kyrkorna lät under 1700-talet kalka över hans målningar. Så gjorde man i Österunda Kyrka. Min sockenkyrka. På 1960-talet när kalkputsen avlägsnades kom en märklig målning att se dagens ljus, En skidåkande jägare! Ett konstverk skadat av överkalkning, men ändå med ett synligt motiv.
Nordbor har åkt skidor sedan urminnes tider. Tusentals år gamla skidor har hittats i samband med arkeologiska utgrävningar. Den skidåkande jägaren i Österunda kyrka är världens äldsta målning föreställande en skidåkare!
När en kyrka skulle prydas med målningar, så sägs det att Albertus Pictor själv var den som drog upp motivets konturer med hjälp av träkol. Hans medhjälpare fyllde därefter i konturerna med klara och lysande färger.
Kompositionerna är välgjorda. Människorna är realistiska. Typerna och fysionomierna hämtade han på de platser där hantverket utfördes. De avmålade individerna var bygdens folk.
Kyrkorna måste ha målats under de varma och ljusa årstiderna. Albertus Pictor måste ändå ha haft god kunskap om de kalla vintrarnas kamp mot köld, svält och umbäranden.
För Österundas invånare hade jaktbytet alltid varit ett välkommet tillskott av föda. Man jagade för föda men man ägnade sig också åt vad vi nutidsmänniskor skulle kalla skyddsjakt. Jakt för att hålla skadliga rovdjur borta.
Under Den Lilla Istiden blev jakten i ännu högre grad det som kunde hålla en plågsam svältdöd borta. Speciellt på vintrarna under de nödår då man inte hade tillgång till vare sig spannmål eller kött från slaktade husdjur.
Österunda ligger i ett gränsområde. En liten socken med två urskiljbara naturtyper. Socknens södra delar öppnar sig mot ett bördigt Mälarlandskap medan de norra ligger bortom vad vissa geografer har kallat en Limes Norrlandicus. D.v.s. en Norrlandsgräns. En mörk natur rik på gran.
Troligtvis har Österundas invånare sedan lång tid tillbaka använt skidor under vinterjakten. Det hela, trots de svåra tiderna, måste ha tett sig exotiskt för en hantverkare och målare från Hessen.
Modern arkeologi, där man där man analyserar mänskliga kvarlevor med avseende på deras DNA, har lärt oss att döda forntidsmänniskor ofta är släkt med nutida levande människor. Så var bl.a. fallet med den döde gllaciärvandrande tyrolaren Ötzi, som genetiskt är släkt med nu levande människor i Italien och Österrike.
Vi vet inte vem den skidåkande jägaren i Österunda var. Vi har ingen aning om var hans döda kropp ligger begravd. Men hade vi haft den kännedomen hade det funnits en teoretisk chans att han var släkt med någon eller några av Österundas nu levande invånare.
Till den lilla gård som tillhör min familj, hör också några hektar skogsmark. Varje höst jagas där älg av ett lokalt jaktlag. Ofta får vi ta del av bytet, något välkommet kilo älgkött. Det är en angenäm tanke att skytten skulle, åtminstone teoretiskt, kunna vara släkt med den skidåkande jägaren i vår kyrka. Dessvärre lär det aldrig gå att bekräfta den teorin.
Albertus Pictor var nu inte den ende europeiska konstnären som skildrade Den Lilla Istidens strapatser med att avbilda jägare i ett vinterlandskap.
Några decennier efter Pictors jägare i Österunda, målade holländaren Pieter Bruegel den äldre år 1565 ett vinterlandskap med hemvändande jägare i snö. Målningens holländska titel: Jagers in de Sneeuw, Jägare i Snö. Tavlan brukar beskrivas som Bruegels mest kända konstverk. Det brukar också sägas att utan Den Lilla Istidens kalla väder hade Bruegel aldrig fått sin inspiration. Varje år ses målningen av tusentals intresserade besökare i Kunsthistorisches Museum i Wien.
Pieter Bruegels målning har hämtats från Wikimedia Commons enl licens:
Dudva, CC BY-SA 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons.
Fotot föreställande jägaren i Österunda är mitt eget.
