Det tar mindre än två timmar att resa västerut från Sydney till staden Kuranda på toppen av Blue Mountains. Drygt tusen meter över havet. En snabb och enkel resa. Till större delen motorväg.
För straffångarna i den tidiga Sydney-kolonin var bergen ett oöverstigligt hinder. Ryktet bland fångarna lär ha sagt att på andra sidan bergen låg Kina. Dit kunde man fly.
Men hur? Hur klättrade man över dessa berg? Varje försök att finna en passage slutade med att man hamnade framför en lodrät flera hundra meter hög bergvägg. Helt omöjlig att ta sig över.
Det dröjde ända till år 1813 innan man hittade en väg. Vid det tillfället var det tre upptäckare, Blaxland, Lawson och Wentworth ledda av stigfinnare från regionens aboriginska urinnevånare, som lärde sig att man skulle följa bergens höjdsträckningar, inte dalgångar, för att ta sig till bergens västsida.
För oss som reser längs den landsväg som idag följer denna färdväg, verkar det närmast obegripligt att ingen under så pass många år kunde finna en passage.
Upptäckten var betydelsefull. Väster om bergen fanns stora arealer av mark som kunde utnyttjas för uppfödning av får. Produktion av ull är fortfarande en av Australiens viktigaste näringar.
Bergens mycket speciella geografi, med djupt liggande grytor av raviner och dalgångar omgivna av flera hundra meter höga bergväggar, har gett upphov till stora lokala variationer i väderlek och växtlighet. Som helhet är sydöstra Australien ett relativt regnfattigt område, men längs sluttningarna av Blue Mountains faller stora mängder nederbörd. Såpass mycket att i dalgångarna växer något som närmast kan beskrivas som regnskog. Tempererad regnskog, eftersom medeltemperaturen ligger betydligt lägre än den man finner i tropikerna.
När man tar sig från krönet nerför branten, så möts man av en tätt vuxen djungel. Här växer varianter av Eukalyptus, och ormbunkar stora som palmer. Vidare sydliga varianter av bok (Nothofagus) och Sydlig Sassafras (Atherosperma moschatum).
Här lever flera arter av papegojor, bl.a. kakaduor. Vid en del lyckliga tillfällen kan man också se lyrfåglar. En marklevande fågel, stor som en mindre hönsfågel. Inför parningarna under våren, utvecklar hannarna en praktfull fjäderdräkt. Lyrfågeln är vidare en av fågelvärldens skickligaste imitatörer som klarar av att imitera mekaniska ljud likaväl som andra fåglar. Denna dag ser vi dock ingen lyrfågel.
På krönet möts man av en utsikt som är helt magnifik. Vi ser de klippor som kallas The Three Sisters. Bort mot horisonten förlorar sig landskapet i det svagt blåa dis som har gett bergen, Blue Mountains, deras namn. Ett dis som egentligen är förångad eukalyptusolja, utsöndrad från områdets tusentals eukalyptusträd.
