Carlton Gardens, Melbournes Världsarv

Melbourne är en stad som mycket enkelt förmår att fylla varje kvadratmillimeter med flera ton av stil. Och mer så än de flesta av världens andra stora städer.

I denna stad är Carlton Gardens med den tillhörande Royal Exhibition Building, nästan mitt inne i staden, något av en parkernas park.

År 2004 togs parken och The Royal Exhibition Building upp på Unescos Världsarvslista. Och det var första gången som detta skedde med en australisk byggnad.

Melbourne bjuder generöst på parker och grönområden, på mil av trädkantade gator, men också på byggnader i de flesta stilarter från viktorianskt överdåd till postmodernistisk lekfullhet. Allt sker med en lugn självmedvetenhet, befriad från den unkna och dumdryga snobbism som man alltför ofta förknippar med de städer vi kallar ”stora”.

Carlton Gardens började att anläggas redan på 1850-talet men kom att i stort få sin nuvarande form när Melbourne blev värd för Världsutställningen 1880. Då uppfördes också The Royal Exhibition Building.

Parken är en stilfull anläggning med en kombination av träd, alléer, gräsmattor, planteringar och dammar. Bland träden finner man australiska arter som Morton Bay Fig Trees (en art av fikus som man företrädesvis finner i södra Queensland), och Araucarier som Norfolk Island Pine (Rumsgran). Som sig bör, består den största alléen av Plataner.
Parken rymmer också en del djur. Framför allt rör det sig om fåglar, men även possums (klätterpungdjur).

The Royal Exhibition Building är uppförd i en viktoriansk stil där man har lånat kupolens form från Brunelleschis kupol på domen i Florens. Arkitekt var Joseph Reed och byggmästare David Mitchell.

Under olympiaden 1956 användes byggnaden för bl.a. tyngdlyftning och brottning. I skrivande stund pågår där en utställning av veteranbilar.

Byggmästaren David Mitchell kom ursprunglingen som invandrare från Skottland på 1850-talet. The Royal Exjibition Building var hans största byggprojekt.

Detta projekt till trots, är David Mitchell troligen mer känd för sin dotter, sopranen Dame Nellie Melba, eller som hon egentligen hette, Helen Porter Mitchell, en av sekelskiftets mest notoriska divor och största operastjärnor.

Dame Nellie älskades av en stor del av den dåvarande internationella societeten, bl.a. Kung Oskar II av Sverige. Hon blev berömd för att fullkomligt skrämma vettet ur mindre berömda manliga motspelare. Andra skojade hejdlöst med henne. Bl.a. Enrico Caruso, som när han under ett framförande av Puccinis Che Gelida Manina (Så kall ni är om handen), pressade en varm korv i handen på henne. Reaktionen måste rimligen ha varit spektakulär!

Hon uppskattade god mat och mästerkocken Auguste Escoffier skapade under säsongen 1892 – 93 en odödlig efterrätt som kom att få hennes namn, Peach Melba.

Dame Nellie dog knappt 70 år gammal år 1931. Orsaken sägs ha varit komplikationer efter en ansiktslyftning.

För att se bilderna i full storlek, klicka på länken Show picture list nedan,och därefter på den första bilden i galleriet.

One comment

Leave a Reply